Fredag 19 juli
03:45 Lajla vaknar med ont i ryggen och upptäcker en blödning.
04:00 Lajla upplever "första värken". Hon väcker mig och påpekar att "det har börjat". Jag har naturligtvis lite svårt att somna om efter det.
06:00 Lajla sätter sig på balkongen en timme, färgar ögonfransar och bryn och läser medan jag sover vidare.
10:00 Vi ringer till förlossningen på kvinnokliniken och frågar om blödningen. Det är inget märkvärdigt så vi lirar lite Settlers 4 på datorerna. Vi spelar multiplayer men Lajla har lite svårt att koncentrera sig, eftersom värkarna kommer med 20-25 minuters mellanrum. Jag sitter med tidtagaruret.
15:00 Vi lägger oss och försöker sova lite. Vi förbereder oss på en lång natt.
18:00 Värkarna kommer var 6:e minut ganska regelbundet. Vi ringer KK igen men de är lite skeptiska, och säger att vi ska åka in när det är 4 minuter eller när Lajla inte står ut längre.
22:40 Värkarna är återigen nere i 5 minuter efter att ha varit uppe i 10-15. Vi äter några mackor och ringer taxi...
23:30 Vi kommer fram till KK och Lajla blir undersökt. Urinprovet påvisar mycket socker, kan det vara all läsk som Lajla bälgat i sig?
00:00 Till vår stora besvikelse är Lajla bara öppen en ynka cm. Dessutom kommer värkarna mer sällan än hemma. En CTG-maskin mäter bebisens puls och Lajlas värkar. Barnmorskan Ann frågar om vi vill åka hem eller stanna? Vi bestämmer oss för att stanna av två anledningar: för det första ville vi inte ha fler miljöombyten inklusive ny undersökning, men ännu mer avgörande var att vi inte visste när vi skulle åka in nästa gång i så fall. Vi får en förlossningssal och en extrasäng till mig.
01:30 Lajla får Sobril, Dexofen och Alvedon. Detta gör att hon får slumra några timmar.
Lördag 20 juli
06:30 Lajla har inte haft någon värk på över en och en halv timme. Det är bra för Lajlas sömn, men nedslående ändå. Vad ska vi göra?
07:00 Lajla har öppnat sig aningen mer, men inte särskilt mycket. Återigen måste vi ta ställning till om vi ska åka hem. Vi väljer att stanna och försöka få igång värkarna. Vi får en ny BM, Eva, och vi skämtar lite med Ann om att vi "ses ikväll".
07:30 Vi tar en promenad utomhus och värkarna kommer tillbaka igen.
08:15 Frukost. Jag äter ett äpple eftersom jag hade glömt mitt käk hemma. Jag sticker till Pressbyrån och handlar.
10:00 Vi går till Pildammsparken och utvecklar en metod: Lajla sitter på en parkbänk i 4 minuter, sedan reser hon sig upp och går omkring. Då kommer en värk. Detta gör vi i en timme. Vi hinner se fontänprogrammet två gånger. Om vi hade varit hemma så hade vi åkt tillbaka till KK, så det var bra att vi stannade. Jag äter min räksallad, smaskens.
12:00 Lajla får akupunktur eftersom värkarna börjar göra mer ont. Två nålar i huvudet, fyra i ryggen och en i varje fot. Vi tror de hjälper lite grand, men de i fötterna är i vägen när Lajla halvligger i sängen.
13:00 Ny BM: Helena. Lajla äter lunch (svamp-crepes). Värkarna kommer regelbundet, ibland oftare än var 4:e minut, även när Lajla sitter ner. Vi får reda på att Lajla inte har värkar än utan "sammandragningar". Det senaste dygnet har dessutom varit "förvärkar". Pust Pez. Det stod det inget om i böckerna. Dessutom får vi reda på att värkar mäts från start till start! Alltså har vi varit en minut för optimistiska. Vi har noterat att flera av de intilliggande rummens lampor har lyst orange och sedan rött, dvs andra mammor har kört om oss! Vi räknade till totalt tio förlossningsrum, plus några undersökningsrum.
13:30 Ny undersökning: 3 cm! Det är första riktigt goda nyheten på länge. Först nu känner vi att det verkligen är på gång. Förlossningen går in i en ny fas känns det som (precis som de lögnaktiga böckerna påpekar).
14:00 Bebben har hög puls, ca 170 slag/minut. Hon rör sig flitigt. BM vill köra CTG länge för att kolla pulsen. Lajla måste ligga kvar i sängen och det är i den ställningen sammandragningarna gör som mest ont i ryggen. Lajla börjar ångra beslutet att skaffa barn. Undersköterskan, som är en gammal klasskompis till Lajla från gymnasiet, påpekar att det är för sent att ångra sig.
14:45 Lustgasen gör sitt inträde i Lajlas liv. Vilket lyft! Hon lär sig snabbt och tar inga överdoser. Det hjälper jättemycket och Lajla får dessutom "bättre värkar" dvs längre och mer intensiva. Hon kallar den för "Masken med Sirap i". Jag hade kaxigt sagt innan att jag skulle testa lustgasen själv, men det blev inte riktigt rätt tillfälle. Lajla fick jätteont när hon skrattade så jag fick inte skämta. Det var svårt för mig att hålla mig för skratt när Lajla var som vimsigast.
15:40 4 cm. Lustgasen är redan för svag. Den dras upp från 50% till 70% och fungerar igen. Vi förbereder för ryggbedövning. Läkaren på KK tyckte inte om bebisens höga puls, och var skeptisk till ryggbedövning. Lajla var inte det minsta skeptisk. Hon ville inte vara martyr. BM sticker hål på fosterhinnan för att fästa en elektrod på bebisens huvud. Det gör att vattnet går och forsar ut ur Lajla. Elektroden fastnar inte så lätt eftersom bebisen skruvar på sig. Till slut kan vi mäta pulsen till 150. Lajla får dropp.
16:45 Narkosläkaren träder in i rummet med alla sina pinaler. Han petar in en slang i Lajlas rygg och pytsar in epidural (Sufenta och Narop). Ryggbedövningen gör att Lajla kan lägga ifrån sig lustgasen och ändå inte känna särskilt mycket smärta när värkarna kommer. Lajla friar till narkosläkaren men han uppfattar inte riktigt vad hon säger. Jag drabbas plötsligt av akut nyfikenhet och avbryter med medicinska frågor.
18:00 Vi promenerar omkring i korridorerna och lyssnar på barnskrik från ett annat rum. Det känns inspirerande. Ryggbedövningen och dropp sitter på en ställning som Lajla håller fast i. Det blir lite besvärligt på toaletten... En gigantisk spruta sitter i en maskin på ställningen och matar in 5 ml epidural i timmen genom slangen in i Lajlas rygg. Väl tillbaka i förlossningsrummet gör BM en ny undersökning. Mellan 7 och 8 cm! Värkarna kommer nästan varannan minut, och de varar nästan en hel minut. Lajla har dock inte särskilt ont, även om hon tydligt känner sammandragningarna i magen.
18:45 Lajla är helt öppen nu och en ny elektrod fäster perfekt.
19:00 Värkarna övergår i krystvärkar. BM föreslår att Lajla ska pröva att trycka när värkarna är som starkast. Ryggbedövningen kan inte längre helt dölja smärtan. Allt går så fort. Lajla säger att hon känner att hon kan föda fram barnet. BM och jag hejar på. Lajla tar i så hon nästan spricker. Och det gör hon på flera ställen, för bebben kommer fram jättesnabbt. Det tar 5-6 krystningar...
19:14 Tilde föds. 3595 g, 51 cm. Hon torkas av snabbt av en förvånad BM och läggs på mammas bröst. Det är en märklig känsla när hon ligger där, liten men ändå en riktig människa. Det går naturligtvis inte att förklara hur det känns. De som har varit med om det vet hur det var för dem, och de som har det framför sig...tja, det är omtumlande. Vi kände inget lyckorus, snarare en lättnad över att allt faktiskt gått bra till slut. 33 timmars förvärkar plus 6 timmars förlossningsarbete är över, men det finns en del kvar att göra. Moderkakan kommer ut hel och fin utan problem. Doktor Olga syr Lajla i en halvtimme medan en pigg Tilde distraherar mamma. Lajla är blek i ansiktet av blodförlusten.
20:45 Helena är klar med allt pappersarbete och slutar för dagen. Ann tar över igen. Vi får mackor och Lajla duschar. Alla inblandade på KK var fantastiska. De behandlade oss på bästa sätt, var hjälpsamma och var jäkligt duktiga.
23:30 Vi tar taxi till patienthotellet, även kallad BBs egenvårdsavdelning. Vi får ett stort rum med dubbelsäng, soffa, skrivbord och några stolar, badrum med skötbord. Vi byter blöja på Tilde för andra gången och Lajla ammar en gång till.
3:00 Tilde är pigg. Vi har lagt henne mellan oss i sängen, men hon vill inte sova. Jag tar över natteriet. Det blir inte lätt för Tilde har fått störthicka. Det slutar med att jag sätter mig i soffan med Tilde. Då varvar hon ner. Sen hittar Lajla far och dotter sovandes på soffan. Ingen vet vem som somnade först.
Söndag 21 juli
På egenvården serverar de frukost, lunch och middag i matsalen. Det finns två barnmorskor dygnet runt som hjälper oss och de andra med framför allt amningen, men även viktkontroll och annat som vi behöver hjälp med. Tilde sover ganska mycket och vi får direktiv att väcka henne och amma henne var fjärde timme antingen hon vill eller inte.
Mormor Gunhild kommer på besök på eftermiddagen. Tilde är artig och vaken i två timmar. Lajla ammar ofta men det är svårt att få till det eftersom Tilde hellre sover med bröstet i munnen än suger. Barnmorskorna hjälper oss mycket med amningen.
Måndag 22 juli
Lajla lyssnar på rådgivning av sjukgymnast som ger stränga order om knipövningar, men förbjuder all motion utom lugna promenader. Stackars Lajla, hur ska hon klara av att undvika aerobics, spinning och långa joggingturer? Sedan blir Tilde undersökt av läkare. Allt är bra förutom att hon har gått ner för mycket i vikt, -455 gram, vilket är mer än 10%. Efter varje ammning får Tilde lite extramat (mjölkersättning) tills dess att Lajla har kommit igång ordentligt med mjölkproduktionen. Det är dock svårt att få Tilde att amma eftersom hon hellre sover. Framför allt på nätterna är det svårt att skaka liv i henne. Hon är så slafnig.
Tisdag 23 juli
Vi går ut ett tag till Pildammsparken med Tilde i vagnen. Först på förmiddagen och sedan på eftermiddagen. Då är det en stolt mormor som skjuter på vagnen. Sedan är det baddags. Vi väger om Tilde men hon har inte ökat i vikt än utan gått ner ytterligare 15 gram, så vi stannar en natt till.
Onsdag 24 juli
Vi äter frukost och förbereder hemgång. Tilde har ätit så pass mycket under natten att hon inte behöver extramaten. BM tappar Tilde på en massa blod för PKU-test. Nåja, några droppar åtminstone. Sedan vägs hon och vågen visar 3200 gram. Det duger. Vi betalar för mitt uppehälle och vinkar hej då. Sedan promenerar vi bort till Södervärn och tar buss 20 hem. Vi plockar upp pizza innan vi slutligen kommer hem igen efter fem dygns äventyr.

Erik