Söndag 15 augusti
05.25 Jag vaknade och gick på toa som vanligt. På pappret kom lite rosa slem. Jag gick och la mig igen. Vid nästa toabesök kvart i nio kom det lite mer rosa slem och pyttelite blod.
Förmiddagen gick och jag hade svag, svag mensvärk men inga mer flytningar. Vi var ute på en kort promenad till lekplatsen med Tilde och jag gungade till och med, men det gjorde ingen nytta. Vi åt lasagne och satte oss vid datorerna medan Tilde sov middag.
13.05 Den första sammandragningen kom. Den var ganska svag och gjorde inte ont alls. En halvtimme senare kom nästa och den var likadan så nu började det hända saker även om det var en bit kvar.
15.30 De två sammandragningarna blev de enda så vid halv fyra gick vi ut och gick några rundor i trädgården istället för att sitta vid datorn. Jag vann med tre matcher mot en över Erik i kubb och lyckades få några sammandragningar till, men fortfarande inga som gjorde ont. Det var mellan två och tre sammandragningar i timmen.
19.00 Vid ett toabesök kom mera rosa slem och efter det började det göra mer ont under sammandragningarna som dessutom började komma lite oftare. Fortfarande kunde de inte kallas varken smärtsamma eller regelbundna.
20.40 Nu kom den första lite mer smärtsamma sammandragningen. Fast den var max 10-15 sekunder lång. Sedan övertog de mindre smärtsamma igen.
21.30 Jag gick och la mig för att läsa och förhoppningsvis hinna sova många sköna timmar innan det satte igång på allvar.
23.07 Första riktigt smärtsamma värken väckte mig. Sedan kom de ungefär med 20-25 minuters mellanrum. Jag hann inte somna om emellan.
Måndag 16 augusti
00.20 Nu började det bli tätare. Från och med nu var det mellan 4 och 10 minuter mellan värkarna. Oftast 5-6 minuter. Efter 20 minuter gav jag upp insomningsförsöken och satte mig vid datorn.
01.30 Gav mig själv ett mikrolavemang för att ha det gjort när jag kom till förlossningen. Fortfarande värkar var 5-6 minut. Funderade på att väcka maken.
01.45 Ringde förlossningen och rådfrågade dem. De tyckte att jag lät som om jag klarade mig hemma ett tag till, men jag var välkommen in när jag ville. Nu gick jag och vattnade blommorna. Värkarna kom lite tätare. Jag hann inte tömma hela kannan mellan varven så det tog en stund att vattna.
02.00 Väckte maken. Nu ville jag ha sällskap. Det var dags att ringa mamma också så hon kunde komma hit och sova hos Tilde.
02.20 Nu var det 3-4 minuter mellan värkarna och de varade längre också. Det var lika bra att ta en tallrik fil med müsli så jag skulle orka med resten av natten.
Mamma kom när jag satt med müslin och uppdaterade hemsidan. Hon tyckte att jag verkade så lugn. Jag kände mig lugn också. Det gick jättebra att andas genom värkarna. Intensiteten var ungefär som när vi var i Pildammsparken när jag skulle ha Tilde, dvs jag borde vara öppen en sisådär 3 cm.
02.45 Mamma började lite fint påpeka att hemsidan kunde vänta för värkarna kom tätare nu. Det var nog ungefär 3 minuter mellan dem så jag höll med henne om att det kanske var dags att åka. Jag åt upp det sista av filmjölken. Erik sprang omkring som en yr höna och packade in våra saker i bilen medan jag var lugn och gav order hit och dit. Vi fick med oss allt vi behövde och sedan vinkade vi till mamma och åkte.
02.52 Erik körde mig till Förlossningen på tomma gator. Vi kom fram till att det var en perfekt tid att åka bil med värkar på eftersom det i princip inte var någon trafik alls. I bilen kom värkarna ungefär var fjärde minut.
03.10 Erik körde mig till dörren där jag ringde på medan han körde till parkeringshuset. Dörren öppnades av Pia, en glad och trevlig undersköterska, som tog min journal och följde mig till ett rum där jag fick lämna urinprov och svara på lite frågor om graviditeten och om värkarbetet hittills.
03.20 Pia satte igång CTG-apparaten som mätte värkarna och Filips hjärtljud. Pia gick ut och efter en stund kom hon tillbaka med Erik. Värkarna avstannade lite när jag låg med remmarna på magen, men kom igång igen efter tio minuter.
03.40 Barnmorskan Hanna kom in och ställde lite frågor om hur jag ville ha förlossningen. Jag berättade att jag gärna ville ha ryggbedövning eftersom den fungerat så bra förra gången. Hon berömde min andning under värkarna och sa att jag gjorde precis rätt.
03.45 Hanna ville känna efter hur öppen jag var och när hon var klar var jag mitt i en värk så hon väntade snällt tills den var över innan hon berättade att jag hade varit jätteduktig redan och det var öppet 6 cm!!! Erik och jag blev helt förvånade. Hanna förklarade att ryggbedövning var lite sent eftersom den delen av öppningsskedet där man har mest nytta av den redan var avklarad. Hon tyckte att jag skulle försöka klara mig med andning och lustgas och vara uppe och gå så mycket som möjligt istället. Erik och jag höll med även om jag innerst inne egentligen inte ville vara så där duktig och föda barn utan bedövning!
Jag fick duscha och Hanna sa att jag skulle sitta där så länge jag ville för att använda vattenstrålen som smärtlindring. Jag tyckte inte att vattnet gjorde någon nytta så jag provade bara tre-fyra värkar. Sedan gick jag ut och bytte om till snygga nättrosor och tog på mig en blöja samt de tjusiga sjukhuskläderna. Sedan fick vi förlossningsrum nummer nio där vi kände oss hemma direkt för där kom Tilde till världen drygt två år tidigare!
04.15 Eftersom värkarna fortfarande var fullt hanterbara med bara andning och jag fått förnyade krafter av att veta att jag redan var öppen 6 cm gick vi en promenad runt korridoren med gåstolen. Erik tog en mugg varm choklad och jag drack saft. Det var ungefär 2½ minut mellan värkarna och efter ett ganska långsamt varv ville jag tillbaka till vårt rum och börja med lustgasen.
Jag stod och hängde på gåstolen och flåsade i gasmasken under värkarna, men jag tyckte inte att det gjorde någon större nytta. Det kändes som om den hindrade min effektiva utandning som jag gjorde innan jag började med den. Jag tog de flesta värkarna med lustgasen, men andades mig fortfarande igenom ungefär var tredje utan lustgas.
04.45 Pia kom in med CTG-apparaten för att kolla om Filip mådde bra. Jag var tvungen att ligga på rygg och det var inte helt skönt. Som tur var kom värkarna inte lika ofta när jag låg ner. De var nere i var femte minut ett tag. Hanna sa att hon skulle kolla hur öppen jag var klockan fem så jag hade nedräkning till dess. Filips hjärtljud var helt normala.
05.10 Fortfarande var jag öppen 6 cm! Vilken besvikelse! Både Erik och jag blev lite nedstämda. Jag testade att gå upp och röra på mig lite i rummet och genast kom värkarna tätare igen så det där med att ligga ner var ingenting för mig.
Lustgasen gjorde i princip ingen nytta alls så vi ökade den ett snäpp och tog bort masken så att jag fick andas rakt in i munstycket istället. Det tyckte jag fungerade bättre. Det var inte bra, men bättre!
05.30 Jag började känna mig uppgiven och tyckte att jag ville ha smärtlindring i alla fall. Hanna sa att det man kunde göra i det här läget var att ge mig en spruta med Petidin. Det tyckte jag verkade bra så Hanna gick ut för att göra iordning den.
Värkarna blev värre och värre. Det kändes som om ryggen skulle gå av! Som tur var fick jag fortfarande en liten paus mellan värkarna, men varken Erik eller jag höll koll på klockan längre. Erik masserade mig varsamt i ryggslutet och plötsligt gjorde det så ont att jag flåsade till honom att trycka. Han masserade hårdare så det gjorde mer ont och jag blev tokig och flåsade fram att han skulle trycka hårdare vilket han gjorde. Problemet var bara att jag menade att han skulle trycka på knappen som kallar på hjälp medan han trodde att jag menade att han skulle trycka hårdare på ryggen. Så kan det gå när man bara kan flåsa fram ett eller två ord i taget.
05.50 Missförståndet blev utrett och Pia kom in. Jag frågade var sprutan var för nu var de senaste två värkarna outhärdliga. Hon gick efter Hanna som kom in och jag sa att det var outhärdligt och nu klarade jag inte mer. Hanna sa att så här smärtpåverkad hade hon inte sett mig tidigare under natten så nu var det nog hög tid för sprutan.
Jag fick hjälp upp på sängen där Hanna ville känna hur öppen jag var innan jag fick Petidinet. Jag fick hjälp med att dra av trosorna och Hanna tog på sig handskar. Då gick vattnet! Det bara knäppte till och ut forsade alltihop på sängen eftersom blöjan inte längre var i vägen.
Nu kom krystvärkarna! Lustgasen var inte att tänka på. Jag flåsade som en tok och förlorade kontrollen helt för det kändes så otroligt mycket vid varje värk. Hanna och Pia var jätteproffsiga och fick mig att lugna ner mig och börja krysta istället för att flåsa. Jag krystade mig igenom två värkar och kände hur Filips huvud gled neråt. Det brände och sved i underlivet, men jag insåg att jag var tvungen att trycka på ändå för nu fanns det ingen återvändo!
06.04 Sedan andades jag så djupa andetag jag bara kunde när värken var slut för att samla krafter och i nästa värk krystade jag ut min lilla pojke. Jag fick upp honom på magen direkt och blev så lycklig och förvånad och stolt över att jag hade fött barn utan smärtlindring. Hanna torkade Filip ganska hårt med en handduk så han började skrika och sedan låg jag och bara höll om honom en lång stund.
Hanna och Pia sa att de var förvånade och glada att de hann vara med om Filips födelse. Det trodde de inte när klockan var fem. Vem trodde det? Inte Erik och jag i alla fall.
Hanna sydde det som hade spruckit medan jag andades lustgas som en tok. Hon hittade inte urinrörets mynning så hon kallade in en barnmorska till som efter mycket letande hittade den och stack in en kateter för att kunna sy ett stygn precis bredvid.
Medan de höll på och leta och sy stod Pia och hejade på mig med lustgasen så det slutade med att jag genomlevde mitt livs rejälaste fylla medan jag blev sydd. Det var nästan otäckt när allt snurrade och alla ljud försvann utom radion som upprepade samma ord hela tiden. Det påminde lite om min barndoms narkoser som jag fick när jag skulle ha plaströr i öronen.
Erik satt med Filip i famnen och han och Pia skrattade i smyg åt mitt fyllesnack. Fördelen med lustgas var att fyllan gick över lika fort som den kom och inte blev jag bakis heller.
7.00 Äntligen var jag färdigsydd. Vi sa hejdå till Hanna och Pia som skulle hem och sova. Jag ammade Filip som var jätteduktig och sög länge på båda brösten. Han visste hur man gjorde redan från början!
Sedan kom Marie-Louise och duschade Filip som var ganska kladdig. Han blev vägd och mätt och Erik tog på honom pyjamasen.
8.30 Vi fick goda smörgåsar på en bricka med flagga och ljusblå servetter. Sedan slumrade vi en stund innan det var dags att flytta till patienthotellet, eller BBs egenvårdsavdelning som det egentligen heter.
Vi fick diplom och Filip och jag fick nummerband kring foten respektive handen. Jag tog på mig mina egna kläder. Vi tackade och sa hejdå och sedan gick Erik för att hämta bilen medan Filip och jag satt på en parkbänk och beundrade varandra.
11.00 Vi parkerade utanför patienthotellet och gick in. Erik ringde några samtal och bytte blöja på Filip som redan bajsat för andra gången i sitt korta liv. Jag fick ett enkelrum så Filip och jag somnade i sängen. Han ammade sig till sömns. Erik låg på soffan.
13.00 Jag kunde inte sova längre än 1½ timme så Erik fick ligga hos Filip i sängen medan jag duschade och gick till matsalen för att äta lunch.
Filip var vaken ganska mycket under eftermiddagen. Han ammade en hel del och fortfarande med helt korrekt tag så det gjorde inte det minsta ont i bröstvårtorna.
Smärtan efter stygnen var inte värre än att det gick att klara med Alvedon så det var inte alls lika jobbigt som när vi hade fått Tilde.
17.30 Tilde och mormor hälsade på. Tilde blev jätteglad när hon fick syn på sin lillebror och kelade mycket med honom innan hon ens såg mig. Det var inte förrän mormor tog Filip som hon upptäckte mig. På mormors naglar stod det skrivet Filip på den ena handen och Tilde på den andra. Tur att vi inte bestämde oss för att stava Filip med ph för då hade inte mormors naglar räckt till.
18.00 Vi åt kinamat som Erik hade köpt. Mormor fick äta upp min rösti med bacon för jag åt hellre kinamat. Filip låg nöjd i "baljan" och tittade på sin syster medan hon åt. Han reagerade inte alls när hon var högröstad och glad så det märktes att han hört en hel del inifrån magen tidigare.
19.30 Mormor åkte hem till sig och Tilde och Erik åkte också hem. Jag blev ensam med Filip som somnade efter att ha fått en torr blöja och lite amning. Blöjan bytte Erik innan han åkte och Tilde konstaterade att "lillebo dite nopp" (lillebror har liten snopp).
Filip sov i "baljan" på kvällen medan jag tittade lite på OS och åt den camembert som Erik köpt åt mig när han var ute för att köpa kinamaten. Mums!